Me in the city.

I am Carrie.
Jag sag pa bio igar. Ibland vill jag vara sadar, sa som manniskor ar pa film. Leva som dom gor. Antingen som i sagor, eller som rik o framgangsrik forfattare I New York, det spelar inte sa stor roll!
Men jag tycker det ar skont ibland, o fly verkligeheten.
Kanske ar det inte nyttigt, fast det skiter jag arligt talat i. Jag gillar o dromma mig bort.
Nar jag kommer ut fran biosalongen kanns det som att jag fortfarande ar kvar I filmen, jag gar hemat nerfor gatan o trallar pa en sang. Ser sma bla tecknade faglar flyga runt traden, som ar dekorerade med lampor i alla varldens farger.
O det ar skont, jag gillar det.
Ska jag vara helt arlig, sa onskar jag att jag alltid hade den kanslan.
Vilket aningen oroar mig.